Har du någonsin känt dig så maktlös, lilla vän?
Publicerat den

 
Jag har varit med om en hel del jobbigt och hemskt. Men det här, det är något annat:
 
Min dag har spenderats med människor som lever som inte många av er kan föreställa.
Människor som inte har tak över huvudet, som inte har ett hem att gå till och ingen sysselsättning, människor som inte har pengar, kläder eller mat, människor som inte har råd att fira julafton, människor som får ljuga för att inte berätta hur fattiga dom är, människor som inte kan delta i det vanliga livet och människor utan trygghet. Men detta är människor som inte ger upp, människor som fortfarande kan ha ett leende på läpparna och som kan skratta åt saker som faktiskt inte är så roliga, människor som fortsätter leva. Just för att dom är människor. Så möter jag människor som gör allt för att hjälpa andra/dessa människor, bemöter alla med respekt oavsett, alltid har en hand ute och ett varmt leende. Sånt, gör mig svag.
 
Jag känner så himla mycket just nu, att jag har stängt av. Allt jag känner är en enorm tomhet.
En tomhet som trots att jag sitter på mitt rum, i min säng, i mitt hem, vid min dator och skriver detta.
En tomhet för hur orättvisorna finns rakt framför våra ögon, under våra fötter, brevid oss på stan och i så många hem nära oss.
En tomhet för hur få, väldigt få människor aggerar och sträcker ut både hand och hjärta.
 
Jag vill skriva och berätta så mycket mer, för jag vill att andra ska kunna få känna och förstå lite av det jag känner och har tagit del av idag.
Men jag orkar inte. Jag orkar inte nu. Så fort jag har bearbetat det jag varit med om och kunnat sammanfatta mig bättre, så ska jag berätta.
Nu är det så att det är inte första gången jag stöter på orättvisor, verkligen inte, men när det kommer till sådna fantastika individer som gör allt,
allt för att leva, allt för att hjälpa andra, ja då blir man (inte lite) berörd.
 
Jag vill bara att vi ska ta en stund till att tänka över vad vi har, och vara glada för det.
För vet du vad? Det finns människor som inte har det så bra som oss, men dom är människor som du och jag. Levande och kännande människor.
Använder ordet människa lite väl mycket, men det är för att det ÄR människor vi pratar om, personer, individer och komplexa varelser - inget annat!
 
Vet att detta är en rörig text, men det är precis så jag är/känner nu.
 



Studenten - Fridagymnasiet - 2013
Publicerat den

 



Bratislava femtonde april tjugohundratretton - bilder
Publicerat den

Denna resa var ett EU-skol-projekt kallat Eurobike med huvudsyfte att lyfta fram cykeln som en ekonomisk, social och miljömedveten transportmöjlighet. I höstas var jag på en likadan resa, fast i Polen, något som fanns att delges på min gamla blogg...
 
Denna gången hade jag privilegiet att få följa med på även detta ”möte” som vi kallar det, i Slovakien. Vi är totalt 8 länder som deltar, Belgien, Holland, Kroatien, Polen, Slovakien, Slovenien, Sverige och Österrike. Vi har väldigt roligt, gör massa aktiviteter, givetvis innefattande cykling, möter de olika kulturerna, lär oss av varandra, utbyter idéer och givetvis språkas allt i botten av engelska.
Som ni ser på rubriken har det gått idag en månad sedan resan, så kände att det var dax att visa lite nu.
 
Här är bilder från dagen vi spenderade i Bratislava.
Mer bilder och mer berätterlser från resan kommer.
 
 
Börjar med en bild från flygplanet (hihi), det vita långa sträcket "under" himlen, det mina vänner är alperna. Ville bara säga det.
 
 
När man rullar in möts man av en stereotypisk (Stina uppfattad) centraleuropeisk, gärna östlig stad. En fet flod, flaskbåtar, broar,
lite berg här och där, kyrkor av alla de kristna slag, pampiga slott och gamla stadsdelar. Best of both worlds? citerat Hannah Montana.
 
 
Busstationen i Bratislava, HUVUDstadens centralstation, enough said? Den var ungefär så här stor åt alla håll, givetvis fyrkantig.
 
 
"Central", vilket betyder största (bästa) kollektiv station. Här justeras alla tabeller och ändringar för hand... Hej Öst och västnostalgi?
 
 
Två fina tjejer.
 
 
Kollar kartor och försöker lokalisera oss utanför stationen. Jämför den med t.ex Nils Ericsson-terminalen i Göteborg?
 
 
Det tog några ögonblick innan vi visste vilket håll vi ens skulle börja bege oss åt...
 
 
Ger oss ut på gatorna endast utrustade med en slovakisk karta, score.
 
 
En av alla gator vi vilset vandrade runt på, samt en av alla dragspelsbussar som brötade fram. Dom brummar inte utan brötar!
 
 
Övergivna, gärna nedklottrade hus var ingen ovanlig syn vare sig i huvudstaden, de mindre städerna eller på landsbygden.
 
 
Spårvagnar och andra kollektiv-liknande-fordon fanns. Dock hade majoriteten av dom sett bättre dagar...
 
 
Försöker finna vägen, vart vi nu ska? Kolla min snitsiga min, ser tyvärr även ut som en riktigt blåst turist. Kan tala om att det var snuskigt varmt och fötterna samt benen var inte glada på mitt sko val... Och eftersom vi förlora bagaget kunde jag inte byta... 
 
 
Nu börjar det likna något, affärer, torg och caféer dyker turligt nog upp. Magarna skrek och fötterna kved. Checka spårvagnen...
 
 
Kom till ett mysigt litet torg och shoppingområde där det märk av ordvalet "faktiskt" var riktigt trevligt.
 
 
Stannade för att äta, hungriga som vi var. Det enda vi fått i oss innan var flygplansmacka många timmar tidigare.
Det var inte mums, med varken luftmaten eller salladen skådad ovan. Torrt som fnuske och magen var sur.
 
 
Tog något som man känner igen, för säkerhetsskull. Dock är inte Coca Cola innehållet 100% samma runtomrking jorden, visste ni det?
 
 
Den svenska sterotyp mannens glasögon, med mig och Casa de la President i reflektionen.
 
 
Le vita slovak huset.
 
 
Svenska gänget minus lärare utanför presidentens residence. Jag var för snygg för Slovakien, hashtag style.
 
 
En cool svettig trött flera andra adjektiv och uppsväld hamsterlik - Stina och en slavisk anonym grr läderman.
 
 
Hoppade in i bussen med alla andra utländska europeiska ungdomar och begav oss ut på vägarna mot värdstaden.
 
 
Åkte för att hämta upp dom flamländsk-språkande deltagarna på Bratislavas faktiskt egna existerande flygplats. Vi flög dock
inte via den som kanske känt utan via Wien, därför att denna ovan i princip bara har avgångar till sina grannländer... eh.


 
Avslutningsvis en bild på några flagor, som synes på bilden innan... Ja ni ser ju deras flagga, berg och religion, hallelujah.
 
 
...och allra sist något vackert, som alla svenskar känner igen, annars är det oerhört skamligt och du förtjänar inte att vara svensk!
 
Som sista ord vill jag bara säga, finare städer har jag allt varit i
Märk min underbara förakt och ironi. Mer från resan kommer!



Electric Banana Band ~
Publicerat den

 
Det var en fartfylld kväll, med många skratt och goa sånger. Publiken engagerades till max, som synes.
Danser och rörelser stod på schemat till melodier som "Jag vill bli som en delfin", "Min Piraya Maja" och "Batterilåten"
(känd som "I allt som rör sig, lyser eller låter...") och som på ni ser på slutet så stod man gärna upp och klappade samt sjöng med. 
Majoriteten av personerna var någonstans mellan 35-65 och sedan en del individer i åldern 0-10... och såklart jag!