Har du någonsin känt dig så maktlös, lilla vän?
Publicerat den

 
Jag har varit med om en hel del jobbigt och hemskt. Men det här, det är något annat:
 
Min dag har spenderats med människor som lever som inte många av er kan föreställa.
Människor som inte har tak över huvudet, som inte har ett hem att gå till och ingen sysselsättning, människor som inte har pengar, kläder eller mat, människor som inte har råd att fira julafton, människor som får ljuga för att inte berätta hur fattiga dom är, människor som inte kan delta i det vanliga livet och människor utan trygghet. Men detta är människor som inte ger upp, människor som fortfarande kan ha ett leende på läpparna och som kan skratta åt saker som faktiskt inte är så roliga, människor som fortsätter leva. Just för att dom är människor. Så möter jag människor som gör allt för att hjälpa andra/dessa människor, bemöter alla med respekt oavsett, alltid har en hand ute och ett varmt leende. Sånt, gör mig svag.
 
Jag känner så himla mycket just nu, att jag har stängt av. Allt jag känner är en enorm tomhet.
En tomhet som trots att jag sitter på mitt rum, i min säng, i mitt hem, vid min dator och skriver detta.
En tomhet för hur orättvisorna finns rakt framför våra ögon, under våra fötter, brevid oss på stan och i så många hem nära oss.
En tomhet för hur få, väldigt få människor aggerar och sträcker ut både hand och hjärta.
 
Jag vill skriva och berätta så mycket mer, för jag vill att andra ska kunna få känna och förstå lite av det jag känner och har tagit del av idag.
Men jag orkar inte. Jag orkar inte nu. Så fort jag har bearbetat det jag varit med om och kunnat sammanfatta mig bättre, så ska jag berätta.
Nu är det så att det är inte första gången jag stöter på orättvisor, verkligen inte, men när det kommer till sådna fantastika individer som gör allt,
allt för att leva, allt för att hjälpa andra, ja då blir man (inte lite) berörd.
 
Jag vill bara att vi ska ta en stund till att tänka över vad vi har, och vara glada för det.
För vet du vad? Det finns människor som inte har det så bra som oss, men dom är människor som du och jag. Levande och kännande människor.
Använder ordet människa lite väl mycket, men det är för att det ÄR människor vi pratar om, personer, individer och komplexa varelser - inget annat!
 
Vet att detta är en rörig text, men det är precis så jag är/känner nu.
 






NAMN
 

MAIL


URL





Spara?